Äntligen verkar allt lossna på en och samma gång. Otroligt skönt!!

Just nu är det avtalsskrivning av  samverkansavtal med Växjö kommun som snart ska tas upp till kommunfullmäktigebeslut, slutfilning ansökningar till Leader, Beijer Stiftelsen, Regionförbundet och Landsbygdsprogrammet. Sponsorvärderingen är avslutad och ger oss ett starkt stöd inför framtiden. Strandskyddsfrågan verkar lösa sig på ett mycket bra sätt i samspel med grannar, natur och besökare. Driftsbudgeten ser trygg och positiv ut och organisationsformen är satt. 

En kompetent och engagerad styrelse med Göran Theodorsson ( fd vice Vd Swedbank) i spetsen är tillsatt. Att trädgårdsvisionären Lars Krantz och Mia Stavert som har full EU stöd, och ekonomi gör att projektet kommer snabbt framåt på ett tryggt sätt. I styrelsen ansluter marknads-, och  juridik kompetens inom en snar framtid.

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från arkitektkontoret Sandell och Sandberg. de hade hört talas om Drömmarnas Trädgård och undrade om det fanns möjlighet för Tomas Sandell att komma till platsen och berätta om deras arkitektkontor och för att få en djupare bild av projektet och platsen. Spännande fortsättning följer i den frågan...

Kort sagt så känns allt verkligen mycket bra,  och äntligen kan vi börja märka ut vilka områden som ska gallras ur och bereda plats för dofter, upplevelser och möten i samspel med naturen. 

Gunnar Martinsson har gjort en fantastisk Masterplan över vår udde, en plan som tillgodoser alla våra önskningar. 

Dagen och helgen tillbringar jag på den stora Trädgårdsfesten i Helsingborg. Kl 11 går startskottet för den rabatttävling som bland andra Klockaregårdens Trädgårdsbutik har blivit inbjudna att medverka vid. Jag ska visserligen vara med och plantera en och annan ros, men det känns så härligt att se allt engagemang och den energi som underbara medarbetare har. Det är verkligen en kraftkälla..

Så nu när det verkligen är på rullning i projektet, hjärtligt välkommen som Drömvän! Det har ett otroligt stort symboliskt värde inför finansiärers beslut och dessutom blir det roliga evenemang på resan, fri entré 2012 och förmodligen många nya människor att lära känna. En härlig resa!  

Jag har full förståelse varför inte fler trädgårdar av detta slag kommer till. Efter ett drygt år av drivande för att få med politiker, finansiärer, grannar och en hel rad andra inblandade så arbetar vi fortfarande under signumet moment 22. Oerhört frustrerande eftersom det sker i kombination med glada tillrop och ett väldigt starkt stöd för att denna plats ska bli till från många olika håll. Ingen har ännu sagt nej, utan alla snarare hejar på.

Detaljplanen över området är den process som styr vårt arbete väldigt mycket. Hur området får exploateras styr finansieringen, utformningen, etappindelningen mm. Därav uppstår en hel del låsningar och moment 22.

Idag har det gått över ett år och fyra månader sedan jag började driva frågan om en detaljplaneändring för området. Innan den processen är klar får vi inte börja med några större bearbetningar av området i praktiken. Första beskedet var att processen väntades ta ett år. Nu beräknas det ta ytterligare 1 år och ett antal månader. Trots att samtliga inblandade är positivt inställda och har rimliga önskemål. Inga större hinder i sikte. Så vad är det som ska ta så lång tid??

Politikerna och tjänstemännen verkar tycka att det går fort, jag håller på att bli nipprig.

I praktiken får vi olika besked. Lyssnar man på politikerna så kommer detaljplanen att vara klar till nyår, tjänstemännen säger att det tar minst 1 och ett halvt år till. 

Ibland vill man riva sitt hår, och önska sig en fast anställning på någon offentlig instans. Men förmodligen skulle jag riva mitt hår även där, så det är nog bättre att hålla sig fast till det jag i grunden trivs med.  Men när detta projektet är klart så ska jag skriva en bok om vilka hinder som verkligen fanns att bestiga i praktiken. Det kommer att bli en lång bok...Men å andra sidan är jag också övertygad om att den där boken kommer att bli till, och det kan den inte bli utan trädgården.

Men det gäller att andas djupt och glädjas åt det sköna stöd som finns för projektet. Tänka på positiva möten som théstunder med Anders Wall, samtal med engelska designers som verkligen vill vara med, engagerade Drömvänner, tjänstemän som gör så gott de kan, framtida samarbetspartners som väntar, politiker som är positiva, sponsorer som bjuder på material och tjänster. Ja, listan kan göras lång och det ger energi att fortsätta. 

Imorgon kväll blir det exklusiv visning av platsen för Drömmarnas Vänner. Över 120 anmälda nu!! Underbart.

För en tid sen fick jag frågan av en för mej okänd man.

- Vad är det som driver dej till att skapa en plats som Drömmarnas Trädgård? 

Först blev jag lite förvånad av frågan. Jag hade aldrig riktigt ställt den till mej själv, det har varit så självklart att det är ett projekt som behövs och att det kommer vara en rolig och lärorik resa att göra. Men när jag började tänka på frågan så var den ganska logisk. Pengar är en stark drivkraft för många. Men i detta fallet är det inte det som ligger bakom. Verksamheten ska drivas med begränsad vinstutdelning och för vinsterna ska vi återinvestera i platsen. Det är ju det som är det roliga,  att bygga vidare och utveckla, skapa förutsättningar för oberoende och lust och arbetsglädje.  Dessutom skapa en plats som förmodligen kommer att överleva efter mig, det är klart att det är häftigt!

Hittills har jag själv fått pynta in många slantar och ideella timmar  för att komma så här långt. Likaså stå för lån för att lösa likviditetsproblem som uppstår när systemen tar tid och beslutsvägarna är långa. Utifrån sett kan det nog verka lite knäppt, men jag är säker på att vi kommer att nå målet och därför är det värt det.

För mig betyder det oerhört mycket att känna behovet, intresset och engagemanget för projektet och jag gläds åt den fas vi nu står inför med mer av privata kontakter och möten. Resan är lärorik och de möten som projektet ger tillfälle till ger oerhört mycket energi. T ex att få träffa en man som

"Aktiestinsen" som vid 94 års ålder lever fullt ut, och trots sin rejäla aktieportfölj på dryga 100 miljoner har kvar respekten för pengars värde och kan glädjas över vardagliga ting och vinster på tusenlappar. Att hitta sin passion i livet och leva den fullt ut, det önskar jag alla fick möjlighet till!

Nästa vecka har jag fått en tid för ett möte med Anders Wall, en person som jag är övertygad om har en spännande passion och drivkraft inom sig.

När jag rannsakar mig själv så kommer jag fram till att utveckling och skapande i kombination med oberoende och möten med människor  är viktiga ingredienser som jag vill ha med i min livscocktail. Det där med att tjäna stora pengar kommer en bra bit ner på listan. Men att låta dem rinna mellan fingrarna är något som jag mår direkt dåligt av. Därför far jag rätt illa av långa processer och onödiga omvägar, eftersom enligt min mening slantarna ska användas på ett sunt sätt, så att man får ut det mesta möjligt. Och jag måste säga att jag blir lycklig av att höra "Aktiestinsen" berätta att han tog ett lån på en miljon för att skänka till en Arena i Nässjö, för att aktiekursen i hans portfölj vid det tillfället var för låg för att sälja. På så vis "sparade/tjänade" han 330 000 på ett antal månader. Pengar som kan användas till något annat sunt!

Eftermiddagen avslutades med ett besked om att Torsten som driver Nelsons Garden lovade att bjuda på 10 000 fröpåsar med Drömmarnas budskap.  Det tog ett par timmar mellan att frågan ställdes och ordersedeln kunde fyllas i, men utan fakturaadress. Ett Stort TACK till Nelsons frö! Underbart med korta beslutsvägar:-)

Imorgon blir det en tur till Malmö och Gunnar Martinsson igen för att arbeta vidare med grundstrukturen av trädgården som skall omformas lite efter kommunens planprogram. Men med Gunnar inblandad så kommer slutresultatet att bli strålande! 

Länge har en förankringsprocess pågått. Ja, mitt liv fylls sedan en tid tillbaka med processer. Varje process viktig i sig, men ibland kan vi inte låta bli att skratta för vissa dagar jobbar vi med alltifrån skattelagstiftning till arrendeavtal med optionstillägg och strategier för att möta politiker på rätt sätt till detaljer i en grafisk profil eller beräkning av ytor och rumsbehov. Tillvaron fylls av tankar och jag är numera helt övertygad om jag uppfyller mina dryga 65 000 tankar per dygn som vi alla låter passera. Tänk 65 000 tankar. Vilka var de innan Drömmarnas Trädgård kom in i mitt liv undrar jag ibland?

När ett hinder dyker upp i tillvaron så blir det mesta av min uppmärksamheten inriktad på att komma vidare, se lösningen och att ta projektet över hindret. Ibland önskar jag att jag kunde stänga av tankarna. Men tyvärr har jag ännu inte hittat den knappen utan hindren ligger som en dimma och irriterar tills vi har hittat en lösning. De flesta av de 65 000 går åt.... Men när det faller på plats blir livet skönt igen och då får man njuta av tillvaron tills nästa berg ska bestigas.

Senaste tidens berg har bestått av att få politikerna i vår kommun att förstå helheten i projektet - vilken lysande affärsidé Drömmarnas Trädgård är för kommunen och regionen. Att varje satsad krona kommer att ge mångfalt tillbaka. Även om vi har varit välkomna och påhejade så är det inte helt enkelt att hitta lösningar som kan vävas samman till praktiska lösningar som ger en fungerade helhet.

Kommunens inställning och vilja att vara delaktig är en grundförutsättning för att realisera denna vision. Vi har därför befunnit oss i ett lite av moment 22 innan politikerna bekänner färg.

Men nu har vi äntligen fått muntliga löften om framtiden för Drömmarnas Trädgård. Ett löfte som gör att vi när vintern har släppt sitt hårda grepp och solens strålar väcker våren till liv, borde ha skriftliga avtal med kommun och markägare klara och därmed börja bona in oss på vår vackra Småländska udde. En milstolpe som jag har sett fram emot länge!

Men för att nå dit är det nu dags för avtalsskriveri, likviditetslösning och bolagsbildning. Jag måste säga att det är kul men en hel del mer jobb än jag ens kunde drömma om när jag drog igång detta projektet.  Jag kan inte låta bli att se fram emot när detaljplan är klar och EU ansökningar beviljade så att vi kan börja tänka på blommor, dofter, strukturer och inredning till vårt Småländska vardagsrum.

Men på måndag på styrelsemötet för Drömmarnas Vänner så ska jag nog ta med en liten flaska champagne, för nu är vi på gång! Stora visioner ska tas med små steg i taget som Lasse Krantz säger. Och vi har nu trippat flera steg framåt.

 Jag tror jag ska utbringa en skål för våra kommunalråd, för även om jag tycker att det tar tid och är svårt nå fram ibland och att det verkligen tassas på tå såhär i valtider så gillar våra politiker Drömmarnas Trädgård och vill att det ska hända, vilket är en grundförutsättning som är väl värd att fira!

I torsdags blev jag inbjuden att berätta om Drömmarnas trädgård på konsthallen i Växjö. Arkitektbolaget hade 18 års jubileum och 12 projekt var inbjuda för att berätta om visioner och framtidstankar. Arenastaden, Worldtrade Center och Trästaden var några av de andra projekten som visades upp för allmänheten och arkitektbolagets kunder och samarbetspartners. 

Naturligtvis känns det som en stor förmån att bli inbjuden till ett sådant sammanhang.

Att möta människors varma längtansfulla leenden när man berättar om planerna. Jag får en stark känsla av att vi gör något viktigt och betydelsefullt. Dessutom känns det i sällskap som Arenastaden, Worldtrade Center och liknande projekt som småpotatis med våra 30 miljoner som vi behöver jobba ihop för att få denna plats till stånd.

Under kvällen  kom det fram en glad och trevlig man som  presenterade sig. 

-Va skönt att det ska hända något i Sånne. Vi har hus alldeles intill och tänk vad härligt att det ska bli lite liv och rörelse!

Jag förstod genast vem det var, eftersom deras hus låg alldeles på gränsen till de grannar och markägare som jag har haft kontakt med innan för att lyssna av vad de tycker om tankarna med Drömmarnas trädgård.

En ny drömvän kom till och han avslutade samtalet med att lyriskt säga

-Tänk, jag kommer ju att kunna simma till Drömmarnas trädgård!

Det känns skönt att känna att det är inte bara en liten skara som tycket det är viktigt och bra, utan många. Än så länge har ingen sagt, ( i alla fall inte till mej)  att det där går väl inte, eller vad ska det vara bra för? Utan istället möts vi av påhejningar och ryggdunkar.

Efter att ha arbetat med detta projekt intensivt i ett år så börjar jag nu förstå spelets regler. När det gäller att få med sig politiker och beslutsfattare så räcker det inte med att man är överens om att det är en bra idé. Det måste förankras, och återkommas om. Och jag har nu lärt mej att det inte räcker att de säger  ja en gång utan det måste ske många gånger med en viss tidsfaktor emellan. 

Faktum är att jag börjar till och med se fördelar med det, för att nu hinner vi tänka efter både en två och tre gånger. Vända och vrida och fundera. Att det kostar projektledningstid och ibland blir dubbelt så långt att gå, får jag nog lära mej att hantera om jag ska överleva denna process med samverkan mellan privat och offentligt.

Det kommer att gå som en dans och då gäller det att välja en dans där man är samspelt med sin partner. Om vi vill dansa quick step och våra offentliga partners slow fox så blir det lite problem. Just nu verkar båda parter vara inställda på rumba och det är helt ok för oss.  

Men jag måste säga att det betyder mycket när t ex Nirvan Richter på Norrgavel säger håll ut, kämpa på och ha mod, eller Tomas Karlsson Vd på IKEA ger ryggdunk i samma andemening. Det fyller på mina energidepåer. 

Nu har Anna Grönberg börjat arbeta frenetiskt med organisation, finansiering och övergripande projektutveckling i Drömmarnas trädgård. Struktur och tidsplaner fylls på och vi ser tydligt vägen till målen. 

Det är sagolikt, och inte bara jag utan hela familjen ser fram emot att Anna dimper ner med tåget från Uppsala på måndagarna och stannar över natten för att sedan åter hem resten av veckan och beta av veckans arbetsuppgifter efter intensiva projektledningsmöten.

Som en vitamininjektion i vintermörkret dyker hon upp. Fångar essensen i vårt arbete och sätter fingret på fokus i rätt ordning. Anna Sjödahls fantastiska kapacitet, kontaktnät och vilja fångas upp och jag åter igen kan jag sova tryggt om nätterna....

Vad är det som gör mej lycklig? Den frågan tror jag man bör ställa sig själv mellan varven. Idag har jag haft utvecklingssamtal med en av mina  goda medarbetare på Klockaregården. På vägen hem insåg jag att man sällan har det med sig själv. Det är ju ingen annan än en själv som kan ta ansvar för hur man prioriterar och formar sitt liv.

Handlar det om att tjäna pengar, har tid för familjen, resa eller bara försöka uppnå vardagslycka.  På väg till dagis funderade jag igenom vad som har gjort mej lycklig de senaste två veckorna. Det är en skön känsla att inse att det man håller på med är  något som man gillar. Eftersom det inte var svårt att minnas ett antal starka lyckokänslor förknippade med jobbet de senaste två veckorna.

• Avklarad presentation inför Alvesta kommuns KSAU där jag fick en känsla för att de flesta gillade tanken om Drömmarnas trädgård och vill se det växa fram.( Men lyckokänslan handlade mest om att jag inte var nervös inför presentationen utan kände mej lugn och trygg.)
• Mail från Leif Brodén, Vd Södra med löfte om ett möte för att prata om framtida arkitekttävling. ( höga lyckopoäng!)
  
• Genomgång av varumärkesskydd med Louise Oskarsson på ALMI . Numera full koll och snart klart, tack vare Louise. Underbart!
• Bytte bil tack vare bra avtal med Klockaregården och Davidssons Bil. ( för mej kortvarig lycka som inte har med bilen att göra. Med lyckoruset har dalat redan efter 2 veckor, vilket är ett starkt tecken på att det inte är ny bil som gör mej lycklig:-)
• 1 dygn med Lars Krantz och Gunnar Martinsson gör att man somnar med ett stort leende. Och har hjärtat fyllt av berättelser och minnen som man bär med sig. Om jag är hälften så pigg och hälften så skärpt  som Gunnar, när jag är 85 år så kommer jag att sväva av lycka varje dag som pensionär.
  
• Drömmöte på Biblioteket med 150 entusiastiska människor som kom med massor av kloka tankar och tillförde mängder av energi till projektet.
• Möte med en härlig praktikant som kommer att hjälpa till med 3D animeringar. Fantastisk lunch på Gourmet Grönt på tekniska högskolan i Karlshamn! Lunch som väckte många tankar!
• Kurs i resultat och balansräkning samt likviditetsplanering. Oerhört intressant. Kerstin och jag gick därifrån fulla med energi och ivriga om att hem och lägga om kontoplanen för att få bättre koll på statistiken.
• Möte med markägare, som är positiva och förhandlingsinställda.
  
• Träff med Nirvan Richter ( Norrgavel) som intresserar sig för Drömmarnas trädgård. Sådana möten gör mej verkligen lycklig:-)
• Anna Sjödahl som har kämpat med att skriva färdigt en ansökan till länsstyrelsen inför nästa år. Att ha Anna med i projektet och att kunna posta ansökan i tid ger riktigt höga lyckopoäng.
• Kontakt med stor engelsk växthusfirma som visar intresse för framtida samarbete. På torsdag i nästa vecka blir det en tur till Köpenhamn med Gunnar Martinsson för att titta på växthusmodeller och se utställning om framtidens arkitektur på Lousiana. Bara vetskapen om att vi har det att se fram emot gör mej lycklig.
• När min kompis Katarina ringde häromdagen för att säga att jag har gått vidare och är nu en av fem nominerade som blir presenterade för Anders Wall som delar ut landsbygdspris till unga företagare. 100 000 står på spel och de hade varit riktigt kul att få tillgång till de nätverk som priset innebär och naturligtvis slantarna som isåfall kan omvandlas till något värdefullt i Drömmarnas trädgård. Vi får se 28 januari vet vi,  men fram tills dess ska jag visualisera min målbild starkt.
• Vetskapen om att det nu bara är 21 dagar till Anna Grönberg ska börja jobba i Drömmarnas trädgård och ansvara för finansiering och administration. Jag längtar!
• Att kunna hämta barnen tidigt en fredag eftermiddag och höra dem leka glada, friska och pigga på övervåningen medan jag kan öppna post, svara på mail och blogga.
• Som avslutning på veckan ska jag och min bästa vän gå och lyssna på Daniel Lemma på Palladium. Fantastisk kille och underbar musik!

Inte helt fel att göra en liten sammanfattning över vad som gör en lycklig ibland, att det i mitt fall är väldigt förknippat med möten, utveckling och människor är tydligt, och det är skönt att veta. 

Ha en skön tredje advent!

I denna fas vi befinner oss i nu, så är fortfarande allt möjligt, och allt tillåtet. Vilda idéer är bra och precis som för trädgårdsmästaren så gäller det att man har många livskraftiga frön. Men i detta fallet frön till livskraftiga idéer. Förra mötet med styrelsen för Drömmarnas vänner ( denna fantastiska tillgång) så hade vi en liten tankeverkstad och plockade fram de bilder som styrelsen bar på med tankar om innehåll och hur denna vackra Småländska udde i framtiden ska formas och beröra. Många kloka, livskraftiga och vackra tankar kläcktes. Härligt!

Att vi ska bygga på glas, skog, ljus och vatten känns som en sund, stabil och vacker grund. Sköna element som kan blandas och bli väldigt vackra tillsammans. Kärnvärde som sinnligt, naturligt och gränsöverskridande kommer att rota sig i Drömmarnas trädgård.

Det är väldigt viktigt att det blir en själfull plats utan minsta tendens att bli någon form av "trädgårdsdisney". Så kommer det inte att bli, även om det kan låta så efter en kvälls spåneri. Idéer i denna fas är en stor tillgång. För många är ett måste, för att kunna slipa de bästa till skimrande diamanter. Om du har tankar, vilda idéer eller något som känns viktigt att få med, maila gärna så lägger vi till det till bruttolistan. Om det sedan blir verklighet blir det den röda tråden som avgör. Men alla idéer är hjärtligt välkomna!

Tankar och ideér är underbart, men jag är också en stor vän av handling.  Därför känns det skönt att vi har en konkret framtid att möta. Morgondagen går till varumärkesskydd, nästa vecka jobba vidare med utformning av platsen med Lars Krantz och Gunnar Martinsson. Vi står inför att bilda det framtida driftsbolaget som kommer att vara lite likt en stiftelse eftersom det ska lyda under kapitel 32 i aktiebolagslagen  ( begränsad vinstutdelning- framtida vinster ska återinvesteras i verksamheten) Grafisk profil och marknadsplan står inför dörren och  likaså att snart gå igång och planera för arkitekttävling för byggnaderna och få hjälp att värdera och paketera framtida sponsorpaket.  Många bollar är i rullning på olika områden.

Snart börjar Anna Grönberg som kommer att fokusera på finansiering och övergripande frågor för uppbyggnaden,och det ska bli helt underbart, med tanke på hur hon är och vad hon kan. Jag ser fram emot morgondagen och kommer somna nöjd ikväll eftersom jag i morse fick löfte om en viktig träff för framtiden:-)

För några dagar sedan fick jag förmånen att träffa styrelsen för Astrid Lindgrens Näs. www.astridlindgrensnääs.se.  Det var Kristina Alsér som bjöd in till en träff på residenset tillsammans med några av de småländska pärlorna. Att få medverka vid sådana tillfällen känns såklart jättebra, och hedrande.

När vi just kommit så stod jag och småpratade med en av styrelsemedlemmarna.

-Fick du möjlighet att träffa Astrid innan hon dog frågade jag.

-Ja, det fick jag många gånger. Jag är Astrids barnbarn, sa den fantatastiskt trevliga Nisse.

Det är inte utan att man blir lite rörd.Tänk att vara av samma kött och blod som Astrid Lindgren. Det är för mej väldigt stort.

Trevliga samtal utvecklandes under kvällen, och jag är övertygad om att det kommer att ske samarbete över gränserna i många former framöver.   Att residenset är en plats där kreativa tankar kan få gro och en utmärkt mötesplats får man ge Kristina en stor eloge för.

Kerstin, en fantastisk och engagerad drömvän och jag åkte förra helgen ner till Malmö för att träffa Gunnar Martinsson för att tänka, prata och skissa vidare på grundstrukturen i trädgården.  På tåget hem efter en dag hos Gunnar hade vi båda svårt att få ner mungiporna.  Alla dessa härliga historier, tankar och arbeten. Att få komma in på Gunnars kontor och titta på skisser är en upplevelse i sig. Han hade funderat en hel del på vad stommen i Drömmarnas trädgård ska vara. Vad ska vi ha för signum som tar oss ut i världen? Det enkla är oftast de geniala, men också det svåra.

Gunnar hade en genialisk tanke om trädgårdens signum. 

-Glashus!

Helgasjöns vackra vy, platsens knotiga tallar, och topografin är det största värdet i platsen . Att det finns vackra klippor längs strandkanten och att udden reser sig en bra bit över sjön på vissa delar är naturligtvis också väldigt värdefullt. 

För att fånga dessa värden kom Gunnar med idé om glashus. Att lyfta upp ett vackert hus av glas och trä i trädtopparna och släppa in himmel och sjö i vyn. Att lyfta ut ett glasrum på bryggor och få känslan av att det seglar.

Vårsolens varma sköna strålar kommer att värma upp glashusen tidigt om våren och väcka trädgården till liv, både växter och besökare!  Sköna sprakande kaminer i glashusen kommer att göra att höstkvällarna blir långa och ljumna. 

Att bygga flytbryggor med små nätta växthus som man kan koppla loss och tuffa ut med en elmotor på Helgasjön. Låta regnet smattra på glastaket om det blir skurar. Tänk, man kanske t om kan meta från ett växthus på Helgasjön....

Jag ser fram emot nästa möte med Gunnar, då har säkert ännu fler förtjusande idéer kommit fram. 

Bäst att börja förankra idéerna om glashus på sjön i detaljplanearbetet som just nu pågår för fullt....

För några dagar sedan var det en grupp arkeologer ute och kollade in området. En god vän till mej Per Lekberg hade varit med mej redan i vintras för att se om platsen gav vittring om arkeologiska fynd. I detta fallet är det positivt för projektet om udden inte är fullspäckad med potentiella fynd, då det är en hel del kostnader och en lång tidsaspekt att ta hänsyn till i det fallet. 

Per hade känt rätt. Inga synliga gravar, inga större områden som man direkt behöver vara orolig för. Ett mindre område i den vackraste delen av naturen blev reserverad för utgrävningar om vi skulle förändra marken. Men just för att det är så vackert där, så hade Lars Krantz, Gunnar och jag redan börjat prata om att lämna den plätten orörd. Så då  får det bli så.

Helgen har annars bestått i att bygga växthus på stadsbiblioteket i Växjö. Undbara händiga drömvänner gjorde en strålande insats!, och Karl- Erik i Lillaboda blev helgens hjälte när han i fredags kväll hoppade i arbetskläderna igen och tillverkade 5 nya stolpar i vacker lärk, då ett mått var fel.  Tur att det finns så många hjälpsamma trevliga människor!

Välkomna ner och titta på en liten miniutställning om projektet i ett vackert glashus från Rosenberg och Wase http://www.rosenbergwase.se/ i bottenplanet på bibblan.

Imorgon bitti packar vi flyttlådorna och flyttar in på framtidsvägen på Vidéum, känns bra!

Med lätta steg traskade jag och Anna Sjödahl från Arkimedes kontor i torsdags. Arkimedes är ett professionellt produktionsbolag som producerar rörlig bild i alla former.www.arkimedes.se

En tanke från en lyxdrömmare om att skapa en dokumentärfilm över uppbyggnaden gjorde att jag tog kontakt för att höra om det fanns något intresse för projektet. Fick vändande svar tillbaka trots att det var söndag och vi var hjärtligt välkomna till kontoret några dagar senare för att prata film och möljigheter.  De nappade direkt på idén och framöver kommer det säkert även att läggas ut filmsnuttar på hemsidan. Mats Harrysson som jag fick kontakt med är en underbar man full av passion och engagemang. Man blir så glad när man ser att vissa jobbar med rätt saker i livet. Numera är han till och med pensionär med jobbar för fullt med projekt som han tycker är kul.

På tal om underbara människor så måste jag bara tipsa om att Björn Söderberg kommer till Växjö och föreläser på Riffifi söndagen den 15 :e november. Det kan i alla fall inte jag missa!  Du kan anmäla dej på www.foretagareikronoberg.se

Om du inte har läst hans bok Entreprenör utan gränser så gör det! Björn driver företag i Nepal och en av hans drivkrafter är att han vill vara med och bidra till en positiv utveckling av Nepal. Väldigt rörande slut, och jag blir fortfarande tårögd av lycka varje gång jag tänker det.

Nu har det blivit klart att vi har fått plats i Inkubatorn. Inkubatorn är till för företag som vill och spås växa snabbt. Projektet Drömmarnas trädgård  flyttar in i Vidéum Science Park på måndag. Vi kommer att sitta med andra företag som är inne i samma fas, och det känns som att det kommer att bli mycket givande. www.inkubatorn.nu Titta gärna in och säg hej om du har vägarna förbi och är intresserad eller har några kloka tankar och funderingar som du vill dela. Dessutom visade det sig att Gro Knutsen som jobbar som affärsutvecklare på Inkubatorn även har designat ett vackert glasägg till Wij trädgårdar för några års sedan. Världen är liten...

Det är så underbart med detta kontaktnät som hela tider växer fram och blir starkare och starkare. Häromdagen var Anna Sjödahl och jag och käkade lunch på PM. Då träffade vi på en man som har blivit lyxdrömmare. Nybliven pensionär och med gedigen erfarenhet och stort kontaktnät inom bankvärlden. Han tyckte projektet verkade så spännande och ville gärna vara delaktig och bidra med kunskap i någon form. Självklart, det är ju helt lysande! 

Vi får se hur det utvecklas, men magkänslan är mycket god.

Senaste dagarna har vi börjat jobba med att etablera kontakt med lämplig byrå som ska ta fram grafisk profil, broschyr och andra reklamuppdrag. Men just nu skulle vi behöva få in en duktig marknadsstrateg i vårt "Rådhus". Vi behöver bli skarpa i vår beställarkompetens för att marknadsföringen ska bli så effektiv som möjligt. Känner du någon med god erfarenhet, en gnutta tid och framförallt ett brinnande intresse för att medverka till att vår marknadsplan på både kort- och lång sikt blir riktigt bra, så hör gärna av dej.

Nu har vi fått besked från kommunen om de första 450 tusen inför 2010. Mycket bra! Det gör att vi från 1:a januari har den stora förmånen att få tillbaka Anna Grönberg i projektledningen. Hon kommer att arbeta mestadels med organisation och finansiering men även som övergripande projektutvecklare. Med erfarenhet av att ha flätat ihop stora delar av finansieringen under uppbyggnaden av Wij trädgårdar så är hon som gjord för projektet. Erfarenhet och kunskap är nog så viktigt, men det som är så fantastiskt med Anna Grönberg är att hon har helt rätt inställning. Allt är möjligt och det ska bli underbart att få dela denna resan med henne.

Jag läser just nu en bok om tankeläsning. (Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus)  Boken ger tips om hur man ska lära sig att kommunicera och läsa av andra personer bättre. Jag har precis lärt mej att det finns något som kallas rapport (ra-påår). Det är när man synkar ihop sig med en annan persons undermedvetna och på det viset får lättare att kommunicera. Sätt att "synka" ihop sig är att följa den personen som man vill nå. Försöka hitta samma rytm, andning, kroppsspråk och så. Det gör att man blir på samma våglängd och därefter lyssnar mer intresserat på varandra. Rapporten skapar en slags ömsesidig respekt. Anna Grönberg och jag har en starkt naturlig rapport och många gånger vet hon vad jag tänker och kan plocka fram sånt som jag har svårt att sätta ord på. Mycket svårt att förklara men läs gärna boken! Mycket intressant!!

I fredags hade Anna Sjödahl och jag ett mycket intressant möte med ett konsultföretag inom sponsring. Efter genomgång av projektbeskrivning visade det sig precis som vi trodde, att det fanns  ett skönt sjusiffrigt värde av sponsring för projektet!  Vi har redan börjat känna av det, då en del företag har hört av sig och vill vara delaktiga. 

Nu sparar vi de kontakterna tills vi kan lägga fram erbjudanden tydligt formulerade utan att tulla på trädgårdens själ.  Att se sponsorerna som marknadsförare av projektet är en mycket bra tanke. Modern sponsring handlar inte bara om stora logotyper utan istället värdet av att förknippas med en positiv plats eller produkt. Relationsmarknadsföring blir bara starkare och starkare. Jag ser fram emot att skapa kartan över erbjudanden, som kan stärka Drömmarnas marknadsföring.

Men vi kommer nog att ta kontakt med några olika sponsrings-konsulter eftersom det är rätt saftiga arvoden som de vill fakturera för sina tjänster. Vi får se var det landar, men det bär mig verkligen emot att betala för hög timpenning. Småländsk sparsamhet och sunt förnuft ska genomsyra hela projektet, och då får vi sålla lite bland Stockholmsfirmorna....

Men brist av erfarenhet i de politiska beslutsgångarna så kanske jag klampar på i ullstrumporna och trampar en hel rad på tårna. Jag vet inte. Det enda jag vet är att vi har en viktig uppgift att fylla och att för att det rent praktiskt ska gå så måste det vara tempo i projektet.

I tisdags hade vi 30 minuter på kommunstyrelsens möte. På de minuterna var vår uppgift att få samtliga att förstå helheten i projektet och få inblick i de ingredienser som behöver finnas med för att Drömmarnas trädgård ska kunna både byggas upp men också få möjligheter att drivas och utvecklas i framtiden. 

Som jag ser det så är det ingen mening att skapa denna plats om man samtidigt inte ger förutsättningar till att drivas och utvecklas med egen energi. Att bygga en trädgård som blir beroende av offentliga medel i nästa fas skulle för mej kännas som ett stort misslyckande. 

Precis som det står i visionen så vill Drömmarnas trädgård visa att det offentliga trädgårdsrummet kan vara en närande del av samhället både socialt, ekonomiskt och ur miljösynpunkt. Det är målet, och magkänslan är tydlig med att förutsättningar kommer att ges. Det var positiva tongångar på mötet, men självklart också kloka frågor. Jag ska försöka att inte pressa på utan låta den demokratiska processen få ta sin tid.

Med tanke på min lite lätt otåliga sida så ska jag verkligen försöka låta bli att stressa på politiken och låta idén och upplägget sjunka in. Jag glömmer lätt att jag har levt med tankarna i över ett år och politikerna får det presenterat på 30 min. Så länge har vi mycket att att göra! Imorgon ska jag ut och mäta in höjder på området för att ge Gunnar Martinsson underlag till sitt arbete. Underbart med praktisk handling, jag ska njuta hela dagen!

Kanske jag ska skicka in manus till några olika förlag och börja skriva på boken om resan att skapa Drömmarnas trädgård. Sista kvällen i Toscana hamnade jag under ett dignande rosépepparträd och kom att prata med Eva. En helt fantastisk kvinna med skinn på näsan, rapp i replikerna och ständigt med glimten i ögat. Eva är nybliven pensionär och har jobbat som en av bokförlaget Natur och kulturs stjärnredaktörer. Hon gav mej inblick i förlagsvärlden och en rad praktiska tips om hur man ska gå tillväga. Det skulle vara kul att få den klar till invigningen. Dessutom tror jag att det kommer att fungera lite som terapi för mitt otåliga sinne under resan.

Med fantastisk utsikt över det Toscanska landskapet från trädgården på Villa Gamberaia får vi besked om positivt beslut gällande projektmedel för 2010 från Växjö kommun. Underbart! Detta besked ger oss möjlighet att få in Anna Grönberg som projektutvecklare under 2010 med finansierings- och övergripande administrativt ansvar. Det känns helt fantastiskt!  Jag tror inte slumpen är någon tillfällighet. Annas och mina vägar har mötts tidigare och jag vet hur mycket hon kommer att betyda för projektets utveckling. Nu kommer jag att kunna sova gott om nätterna i fortsättningen. När vi får besked om de andra frågorna som vi har ställt så kommer vi växa så det knakar!

Att resa runt i Toscana och titta på trädgårdar med likasinnade var bland de bästa resorna som jag har upplevt. Tiden innan avfärd hade varit hektisk och jag hade inte hunnit tänka så mycket på varken vilka trädgårdar vi skulle få ta del av eller vilka människor som skulle kunna vara med. Efter fem dagar stod vi där på flygplatsen med tårar i ögonen. Dessa människor! Det är så härligt när det klickar och jag har nu fått en hel rad nya förebilder. 

Att Lars Krantz var guide tillsammans med en fantastisk kvinna, Gunilla, gjorde att resan fick en dimension extra. Jag kan verkligen rekommendera temaresor i detta sammanhang. Skön form av resa med både avkoppling genom att någon annan styr upp, möten med nya människor och nya platser.

De flesta trädgårdarna var flera hundra år gamla. Villa Gamberaias 300 år gamla vägg av cypresser som omsluter trädgården och endast öppnar upp fönster mot landskapet utanför. Vattnet som dansar sig ut över Villa Lantes vidder eller flyter stilla genom den nästan lustgårdslika känslan i Ninfa. Svårt att beskriva i ord. Lasse har en förmåga att beskriva som få andra och det är inte utan att man blir påverkad. 

Väl hemma igen mitt i konflikter mellan mina rara barn på 4 och 7 år så märker jag att jag hanterar den typen av situationer annorlunda. För att bryta konflikter om vem som ska prata först i bilen på väg till simhallen, eller bestämma över radion så börjar jag prata med dem om vad som är viktigt i livet, hur man kan tänka i svart eller vitt och försöker få dem att välja den ljusa sida. Då lilla Hilma frågar -Vad är livet? Så svarar storasyster direkt -livet är orättvist!

Efter en stunds resonemang blir det mer harmonisk stämning i bilen och jag ska verkligen utmana mej själv i att tänka positivt och få in den frekvensen mer och mer i mitt liv. Antagligen kommer det att smitta av sig precis som underbara Kiruna-Lasse och -Solveigs smittsamma leende spred sig över Toscana.

Vi har bildat ett rådhus som består av många bra människor som verkar som ett bollplank för projektets utveckling. Det är ett oerhört stort värde att få tillgång till erfarenheter, nätverk och kompetenser från kloka människor med olika bakgrunder. Det bidrar mycket till att trädgården kommer att utvecklas till en magisk plats.  

Förra mötet diskuterades mest organisationsfrågan, som en viktig del för att verksamheten ska få möjlighet att utvecklas i rätt riktning. Det är trots allt grunden som formar uttrycket. Tanken om att driva verksamheten i stiftelseform ställer sig politikerna i kommunen skeptiska till,  därför har vi fått göra vår hemläxa och tänka om. Nu utgår vi från en ideell föreningen med ett underliggande driftsbolag som drivs under aktiebolagslagen kap 32 med begränsad vinstutdelning. Dvs framtida vinster ska återinvesteras i trädgården, vilket känns tryggt. Men visionen kommer att styra uttrycket i verksamheten. Den formen öppnar upp för privata finansiärer som vill investera med hjärtat. Vi får se om denna modell blir den slutgiltiga, vi ska bolla den ett par varv till med revisorer affärsänglar och affärsutvecklare. 

Förra veckan var  Lars Krantz och Gunnar Martinsson (den legendariske mästaren inom landskapsarkitektur) i Småland för att känna in platsen och medverka på rådhusmöte. Det var ett fantastiskt möte. Jag njöt av varje sekund tillsammans med dessa två. Det som var extra roligt vara att de inte tidigare hade träffats, men visste om varandra och respekterade varandra så väl. Gunnar kommer att hjälpa till med grundstrukturen i trädgården och det är sådana delar i projektet som gör att jag tycker det är värt varje minut av sömnlöshet (som detta projekt i perioder medför.)

Det har varit och är intensivt i perioder, mycket för att det är frågetecken längs vägen som måste rätas ut ett för ett, och mycket för att det är så fantastiskt roligt att jobba med detta.  Vilket gör att tankarna finns med dygnet runt. Därför är jag väldigt glad över att jag redan i våras bestämde mej för att satsa sparslantar på en resa till Italien med Lars Krantz nu kommande vecka. Det är temaresor som ordnar. En buss med trädgårdsnördar som ska uppleva fantastiska trädgårdar i Toscana. Några kära vänner ska också med vilket ännu mer förgyller resan. Det bli så skönt att få tid att skriva på programmet för Drömmarnas trädgård med Lasse. Ibland är det de 60 milen mellan Öhr och Ockelbo ett hinder för kreativa tankar. Det behöver vara tid för samtal som ibland kan vara svåra att få till på mail och telefon. 

Jag kommer förmodligen hem utvilad och full av energi att jobba vidare. Under tiden kommer Växjö kommun att ha hunnit komma fram till beslut om delaktighet eller ej i projektet i framtiden. Men vad det svaret blir, vet jag redan. Ännu en anledning att passa på både skriva så pennan glöder på programmet och att vila lite:)

Det blir ju lite moment 22, såhär innan vi har fått klara besked från finansiärer, men det är bara att gilla läget och fokusera på målet. Ibland måste man kasta sig ut och se vad det blir för reaktion. Därför var Kerstin och Anette från Drömmarnas vänner för ett litet tag sedan ute på första trevande sponsoruppdraget. Eftersom det egentligen var lite tidigt för sponsoravtal, så var det ett trevande samtal från Drömmarnas sida. Men värdet av att få känna av marknaden för privata sponsorer övervägde så vi chansade.

Anette och Kerstin är verkligen två fantastiska tjejer, och VD på Teknifo är helt klart en underbar man. Efter någon timma så gick de från företaget rustade med en ny dator och projektor inför framtida  presentationer. Men bäst av allt ett löfte om 50 000 kr mot en dag med Teknifos personal i Drömmarnas trädgård, men maten ville de stå för själva! Bra start för intresset från sponsorer. En stor eloge till Jonas Ekstedt, VD Teknifo som ser värdet av projektet och vill vara delaktig i förverkligandet! 

Nu ska vi jobba fram en bra plan för sponsorer och vad vi ska ge tillbaka utan att sälja ut vår själ. Avtal som med Teknifo känns bara positivt, men troligtvis ska vi söka efter en eller ett par huvudsponsorer. En erfaren sponsorstrateg ska hjälpa oss att hitta partners som tillför energi till verksamheten. 

Just nu inväntar vi att kommun, länsstyrelse, regionförbund ska samla mod och våga hoppa i båten.

Det är dags för ställningstagande. Praktiskt handlande i form av löften. Löften som ändrar om till när i tidsaxeln för Drömmarnas trädgård. Det blir inget utan dem, och det blir inget utan oss.  Det gäller att våga hoppa i båten tillsammans. Vi ska bygga för framtiden!, precis som man i mängder av strategidokument efterlyser. Hela tanken om Drömmarnas trädgård ligger väl i linje med vad man vill stärka. Samverkan, Landsbygdsutveckling, entreprenörskap, hållbar utveckling, turism osv. Gärna i Public private partnership som det så vackert heter. I väntan på beslut inriktar vi oss nu på medverkan vid EU ministermötet, nästa Rådhusmöte då vi ska samla tankar kring organisation och framtida medlemmar, och arkitekttävling för Mulithuset i hjärtat av trädgården.

Idag har det varit en givande dag med frukostmöte på KROM, Kronobergs marknadsförening där en kille från Swedbank berättade om bankens sponsringsarbete. 100 miljoner om året lägger Swedbank på sponsring, och man får goda resultat tillbaka. Idag läggs en väldigt stor del på idrott, och framtidens strategi bygger på att det ska vara mer kulturevenemang, entreprenörskap och hållbar utveckling. Låter som de behöver oss…För att inte sälja ut trädgårdens själ gäller det att göra det på rätt sätt. Just nu håller vi ögonen öppna för en duktig konsult inom sponsring, så vi kan bygga paket rätt för både trädgården och framtida sponsorer. Dagen fortsatte med att jag  blev jag bjuden på en fantastsisk god lunch av en spännande kvinna som har anmält sig som intresserad av projektet. Numera pensionär med ett erfarenhet av att vara designchef och med spännande nätverk i glas-, och designvärlden. Alla dessa möten betyder så mycket för det blivande resultatet. Att få erbjudanden om att få hjälp av en sådan person vill man inte tacka nej till!

Avslutade dagen med ett långt samtal med Gunnar Martinsson den framstående professorn i landskapsarkitektur. Han gör mej lycklig i själen! Troligtvis kommer han till nästa ”Rådhusmöte” i mitten av September. Det kommer att bli underbart att få sammanföra Gunnar Martinsson och Lars Krantz.

Ja, det ska det! Nu gäller det bara att invänta och se om de finansiärer som vi behöver för att bygga stommen, ser det lika tydligt som vi gör.  Kan de lyckas hålla fast vid det enkla?  Att det handlar om ett stort projekt som i framtiden kommer att betyda mycket för regionen. Att man måste satsa för att vinna. För att komma ur denna moment 22 situation så behöver vi nu hjälp av dessa blivande hjältar. Politiker, tjänstemän på länsstyrelsen och regionförbund.

Jag är säker på att man det kommer att gå. Varför jag vet det, ska jag berätta en annan gång…

Men just idag hade jag gärna velat vara utrustad med fler goda egenskaper. T ex Lasses sätt att kommunicera och målande beskriva, Kerstins positiva sätt att sälja in idéer, Anna Grönbergs lugn, positiva tankesätt och administrativa arbetssätt och min kära mans presentationsteknik och självklara sätt. Men jag har den stora förmånen att få jobba med Anna Sjödahl. Det hade varit helt omöjligt att göra detta själv och Annas positiva sätt och val av att hela tiden se möjligheterna gör att det mesta känns lätt.  När vi väl har skapat denna plats så tror jag att Anna och jag kommer att titta tillbaka och undra, Hur … vi klarade av att balansera mellan alla krav som ställs, med de förhållande vis små medel vi har att tillgå idag.

Det är lite som Björn Söderberg beskriver i sin bok Entreprenör utan gränser. Hans beskrivning av hur man lätt kan hamna i det stora svarta hålet när man ska starta företag. Det är så lätt att man går vilse i djungeln av alla måsten som lätt leder till moment 22. För att kunna sälja så måste man ha en hemsida, och för att han en hemsida så måste man ha en grafisk profil och för att ha en grafisk profil så måste man ha en bra reklamare och för att ha det så måste man ha sålt osv… Plötsligt har en halvmiljon gått åt innan man överhuvudtaget har känt av marknaden.

Lite så kan det kännas nu. Vi måste ha en plats för att kunna skapa och för att veta säkert så måste vi ha en detaljplan och för att få det så måste vi förankra, och för att kunna det så måste vi ha ett koncept, och för att kunna det så måste vi känna av samarbetsmöjligheterna och för att veta det så måste vi veta vad det ska kosta, när det ska göras och vem som ska betala, och vilka som ska delta, och för att kunna svara på det behöver vi veta allt på en gång. 

Nej, riktigt så illa är det inte!, väldigt många pusselbitar börjar falla på plats.

Men för att kunna pussla vidare måste några om bytas ut till när. När väl de första blivande hjältarna har beslutat sig, så kommer det att gå som ett rinnande vatten….

Jag kan inte låta bli att bli lite rörd när jag tänker på alla som ställer upp och engagerar sig för projektet, Drömmarnas vänner som arbetar flitigt och energiskt. Alla som ställer upp och lånar ut grejer, lagar mat inför möten, bidrar med kontakter, erfarenheter och kunskap, och skickar uppmuntrande mail.  Värdet av allt det är svårt att sätta in i redovisningen för ett LEADER projekt. Men i praktiken är det helt avgörande för om det ska bli något eller inte. Så ett stort tack till er ALLA. Det kommer att bli jättebra!

Åter inne i vardagen, och jag måste säga att jag är väldigt glad över det. Välbehövlig vila för tankar gör att man får nya perspektiv, krafter och klart och tydligt åter kan fokusera. Dessutom är hela tanken om detta stora projekt väldigt skrämmande när man inte är inne i ”vardagsbubblan”. Jag kan förstå att det från ett perspektiv utifrån kan vara svårt att få ihop och tro att det ska bli verklighet. Men konstigt nog är det än så länge ingen som har sagt att    ”det där går inte…”. I alla fall inte till mej. Men när man är inne i det och har alla tankar och trådar aktuella så känns det mycket mer skrämmande att inte genomföra det. Det är helt enkelt ett för stort behov av denna plats och helt rätt timing för projektet. Det känns skönt att åter igen leva med Drömmarnas trädgård dag som natt. De bästa tankarna och lösningarna kommer oftast inte mellan 8 och 5. Skönt att kasta sig in i organisationsstrukturer, ansökningar och möten med finansiärer och samarbetspartners.

Sommaren har givit tid för vila, lek och umgänge men också mycket inspiration från t ex Kosta Art Hotel. Så häftigt! Det kan bli hur bra som helst, och definitivt en dimension till om de i framtiden kommer att ha koppling till trädgård. Det kommer, det är jag säker på. Torsten Jansson verkar ju vara en klok och häftig person med sunda tankar. Hans bok I halvtid är verkligen värd att läsa. Men det är ingen kvällslektyr, för den sätter igång massor av tankar och lust.

En annan plats som bjuder på massor av inspiration och definitivt skaparlust är Ulla Molins fantastiska trädgård i Höganäs. Dit blev det en tur i sommar. Trädgården går rakt in i mitt hjärta och man ser tydligt att Gunnar Martinsson har haft en stark koppling till Ulla Molin. Trädgården och huset där hon bodde ägs i dag av ett jättetrevligt par som är gästvänliga och gärna bjuder in efter avtalad tid. Men lite farligt är det också… För mej slutade det med att jag beställde en hel lastbil med kalksten och vackert ljust runt fint grus. Nu ska gräsmattan bort!

Mötet med Växjö kommuns kommunalråd gick bra. Vi möts av en öppen inställning, och det känns tydligt att Drömmarnas trädgård är ett projekt som intresserar och engagerar. Vid nästa möte är jag säker på att de är mogna för att prata om kommunens delaktighet i projektet rent konkret. Vi behöver en stabil grund för att kunna bjuda in privata samarbetspartners, fonder och EU pengar. 

Projektet kommer att främja landsbygdsutveckling, entreprenörskap och locka många besökare hit och bidra till regional utveckling. Bara knappt en tiondel av besökarnas utflyktskassa kommer att landa i Drömmarnas trädgård. Över 90% kommer att spridas ut och öka omsättning i regionen på t ex kommunikationer, mat på vägen, logi och shopping.  Det känns skönt att våra politiker ser värdet för regionen och vill föra en dialog för att fånga upp denna satsning.

Entreprenörsandan vill jag ska genomsyra projektet för att  skapa förutsättningar för fortsatt utveckling i driftsfasen.  En förutsättning för att det ska vara roligt att bygga upp och driva denna verksamhet. Och roligt måste det vara, annars blir det inte tillräckligt bra.

Igår kväll såg jag sista avsnittet av Draknästet på svt play. Det är ju helt ljuvligt. Vad jag kommer att sakna detta program! Uppfinnarfarbrorn på 85 år som lyckades ro hem en investering på sitt nyutvecklade mönsterskyddade vattenlås. När han skakade hand med Sven Hagströmer hade han gnistrande ögon och sa exalterad:

-Detta är bara början, jag har massor av uppfinningar jag ska plocka fram ur byrålådorna.  Man blir ju så glad! Tänk vilken livsglädje. De flesta har ju lagt ner livets verksamhet för länge sedan vid 85 års ålder.  Samma gnista ser jag i Gunnar Martinssons (83 år) ögon. Och när jag hör människor berätta om min kära farfar Kjell, så förstår jag att han var av samma skrot och korn.  Det handlar om att bestämma sig föra att leva full ut, ända tills man dör. Det har jag också bestämt mej för att göra.

För några dagar sedan ringde det en tjej som ville träffa mej för att prata om eventuellt engagemang i Drömmarnas trädgård.

Hon kom hem till mej på en fika igår och efter en stunds samtal så hade ännu en engagerad och hängiven människa anslutit sig till Drömmarnas vänner för att stötta realiseringen av projektet.

En mycket sund inställning hade denna tjej, som jag tror att betydligt fler skulle kunna ha, med medvetna prioriteringar.

Livet mitt i karriären var inget för henne i längden. Planen var att drastiskt halvera sin arbetstid och lön och i stället få tid att arbeta med projekt och arbetsuppgifter som känns viktiga och som man i många fall inte blir speciellt rik på, men lycklig i själen av. Jag är säker på att arbetet med Drömmarnas trädgård kommer att göra henne lycklig i själen och att projektet kommer att må bra av hennes deltagande.

Resan till Hannu Sarenström, Enköpings parker och Wij trädgårdar gav inspiration, bjöd på en härlig gästfrihet och gjorde att tankar om gestaltningen klarnade.

Att träffa Lasse Krantz är något som gör mej lycklig i själen. Allt blir så tydligt, vägarna blir utstakade och det blir betydligt lugnare för tankarna sätter sig och hjärnan får gå ner lite i viloläge. 

Rådet från Lasse om att hitta människor i min omgivning som gör att jag kan andas både ut och in och hitta en harmoni är så sant. Det är vilka människor som deltar i resan som avgör om det blir lyckat, spännande och roligt. Det är viktigt att omge sig med positiva människor med olika kompetenser som gör att man kan andas lugnt och sova gott om nätterna. Runt omkring Drömmarnas trädgård finns dessa människor och fler kommer till. Rådhuset, en handfull nära och kära, Lasse, Anna Grönberg och faktiskt även våra kära politiker bidrar till en harmonisk andning med sin inställning till projektet. Men såklart finns det plats för fler…

Nästa steg blir arkitekttävling på utformningen av vårt ” Multihus”, renoveringen av sågverket och eventuellt grundstrukturen i trädgården.

Dags att försöka ta lite semester, men som Gunilla von Platen sa igår på Draknästet så lever man med sin drivkraft. Den finns där dygnet runt. Nu gäller det att hitta ett sätt att vrida ner kranen ett tag låta tankarna porla istället för att gå på högtryck.  Låta telefon och mail vila ett tag.  Tankarna ska jag försöka byta ut i den utsträckning som det går mot en skön bok, lek med barnen och närvaro med min kära man, som lever med att jag periodvis är frånvarande rent mentalt även när jag fysiskt är hemma.

Det gäller att vara flexibel för att ro detta projekt i land. Ibland består arbetet av att baka inför ett möte med grannar eller den entusiastiska vänförening som har tagit form. Ett annat jobb är att sätta sig in i hur man ska slutredovisa ett EU projekt för att kunna ta ut lön och för att betala fakturor. Medan ett tredje jobb består i att möta finansiärer, kommunalråd eller landshövding. Men det är väl det som gör det så spännande. Ibland önskar jag att vi hade kunnat vara några fler, med olika kompetensområden.

Jag saknar verkligen Anna Grönberg som jag arbetade med i höstas och som har hela erfarenheten från att ha varit med och byggt upp Wij trädgårdar. Man behöver vara duktig på olika områden, och vi kompletterar varandra perfekt. Anna Sjödahl som är engagerad i projektet är helt perfekt i sin roll. Jag skulle inte vilja byta ut henne för allt i världen, men vi saknar just nu personen som kan och vill fördjupa sig i strandskyddsfrågor, kommunallag, statistik, momsfrågor eller organiserar arbete kring eventuellt stiftelsebildande. Men jag är övertygad om att våra vägar kommer att mötas igen i framtiden, i en annan budget, och i ett annat skede i projektet. Nu gäller det att vara tusenkonstär. Men känns i alla fall mycket tryggt att kunna ringa och prata. Hon gör mej lugn. Det är ju som det står i Jim Collins bok From good to great. Det är inte människorna som gör det, det är vilka människor det är!

Det är skönt att inse att titlar inte har någon betydelse i detta sammanhang. Det är vad man har gemensamt som är intressant. Och varje gång jag möter människor med passion och stark drivkraft så blir jag lycklig i själen.

I veckan bjöd vi in viktiga personer med en stor portion av både erfarenhet, fantastiska nätverk och visionärt tankesätt, för att få återkoppling kring tankar om Drömmarnas trädgård. För att hissa eller dissa helt enkelt.

Efter en beskrivning om var vi är idag och vart vi vill nå så frågade vi samtliga inbjudna; entreprenörer, affärsänglar, arkitekter, affärsutvecklare osv. – Spontant, hur känns det? Är det något att bygga vidare på? Tystnaden blev kortvarig. Bara kör!, bröt vår kära landshövding den kortvariga tystnaden med att säga.

Stämman höll med till fullo och ännu en gång fick vi bekräftat att projektet ligger rätt i tiden, att ett behov finns och att det inte finns något som bör stå i vägen för att realisera visionen. Ett rådhus bildades under kvällen. Det kommer att bli många livliga diskussioner, kloka tankar och olika infallsvinklar framöver. Underbart! Det känns extra skönt nu när vi ska ha ett viktigt möte med kommunalråden på måndag morgon. Men det är ju kloka människor som sitter där sitter av en anledning. Jag är därför övertygad om att man som politiker ser vilka värden Drömmarnas trädgård kommer att skapa för Växjö, Småland och Sverige.

Lördag förmiddag, åter tillbaka till mammarollen. Lek, tvätt och förberedelser inför kvällens fest. Jag har precis blivit intervjuad av en journalist som skriver för tidningen Året runt. Artikeln ska handla om min vårträdgård. Men nästa artikel kommer att bli om Drömmarnas trädgård...

Barnen leker så fint. Jag ska nog mjukstarta dagen med att kolla in veckans avsnitt av draknästet på SVT play. Det är ju helt suveränt! Men jag måste erkänna att det ska bli skönt att åka till Wij trädgårdar och träffa Lars Krantz i nästa vecka. Bara jag och datorn.  Lugn och ro, att prata, reflektera, skriva och samla tankarna i rätt riktning och lägga upp strategier för att nå målen.  Resan till Wij ska kombineras med en personalresa till Hannu Sarenströms vackra trädgård på Kinnekulle och ett studiebesök i Enköpings omtalade parker. Hannu skulle förmodligen svänga ihop en middag på kvällen till oss. Inte helt fel.

Som mina goda medarbetare på Klockaregården har jobbat.  Engagerade, inspirerande och flitiga. Jag är helt trygg. Alla är verkligen värda en inspirerande resa för att ladda batterierna efter denna hektiska vårsäsong, som lågkonjunkturen i alla fall lokalt över Öhr inte fattat greppet om.

Att stänga av telefonen, sätta ut ett bord och en kontorsstol på verandan i morgonsolen och blicka ut över sjön. Höra göken gala och småfåglarna kvittra, det är ett bra sätt att få arbetsro.

Nu gäller det att formulera konceptet Drömmarnas trädgård i ord. Det är som en mindre förlossning. Värdegrund ska stötas och blötas för att sedan tryckas på papper. Affärsområden ska struktureras upp. Beräkningar ska granskas på förväntade antal besökare och hur många kubikmeter grus det ska gå åt till parkeringsplatsen. Det i sin tur beror på hur stor konsertlokalen ska vara. Vad går lönsamhetsgränsen för konserter?  Vilka artister tänker vi oss? Hur ska lokalerna disponeras? Vilka investeringsstöd kan vi räka med?

Just det, det beror på hur vi utformar konceptet och vilken lönsamhetsgrad vi förväntar oss nå i slutändan. Många är frågorna, och i en del av dem är svårt att säga exakt. Lite moment 22 blir det. Men det är bara att gilla läget. Bita ihop och försöka urskilja vilken av frågorna som är viktigast för att komma vidare med just för dagen. Då behövs kreativa möten, att man kikar på andra branscher och tar lärdom. Att man lyssnar på kloka, framsynta människor med stora öron. Det som jag tycker är väldigt intressant är att när man ser vad de stora investerarna i till exempel Draknästet grundar sina beslut på. Naturligtvis är det en ekonomisk grund och möjligheter till god lönsamhet i framtiden som besluten grundar sig på. Men även människan bakom, fokuseringen och passionen för det man gör. För lyckas fullt ut så måste alla de komponenterna vara med. Därför är jag övertygad om att projektet Drömmarnas trädgård kommer att lyckas.

Åter till plitandet på konceptet, där grunden ska vara klar till onsdag kväll, då det är förhör med en av alla dessa kloka, erfarna, framsynta människor som engagerar sig i projektet.

”Everyone should garden. It´s good for the planet and great for the soul”.

Så lyder ett citat från den Engelska trädgårdsdesignern Adam Frost. Och visst har han rätt!
Delar av förra veckan tillbringade jag  i London och på årets upplaga av den fantastiska Chelsea Flower Show!
Tänk att denna yta på ca 20 fotbollsplaner förvandlas från grus till fantastiska trädgårdsrum. Skapade av världens bästa trädgårdsmästare och världens bästa trädgårdsdesigners. I en månads tid jobbar 800 personer med att få fram detta underbara. Träd lyfts dit med lyftkranar, stora murar och växthus byggs, rummen fylls med växter som är framodlade sen år tillbaka för att vara i perfekt skick. Allt för dessa fem fantastiska dagar i slutet av maj varje år. Jag vill varna för att det är beroendeframkallande att åka dit. Efter första gången är det lätt att man är  fast. Men det är det värt!  www.rhs.org.uk/whatson/shows/chelsea2009/ Avsikten med min resa var att knyta kontakt med några av Englands främsta designers. Och så blev det. Alla föll för den vackra vyn från Helgasjön strand. Det kommer att bli fantastiska möten mellan den Engelska trädgårdskulturen och vårt Småländska landskap i framtiden på Drömmarnas trädgård. Tänk att bland måste man bara våga fråga. Man kan ju inte få mer än ett nej, men oftast blir det ju inte så…Som svensk kan man känna sig lite extra stolt eftersom våran erkända designer Ulf Nordfjell vann det mest prestigefyllda priset. Underbart!
Ikväll ska vi ha det första styrelsemötet i föreningen Drömmarnas vänner. Det ska bli jättespännande att mötas och se vad alla ivriga styrelseledamöter vill sätta tänderna i. Jag måste säga att det är häftigt att vi börjar det första mötet i en stor skog med otroliga förutsättningar där målet är att med respekt för naturen förvandla platsen till en av Skandinavinens mest intressanta trädgårdsupplevelser.  Hur lång tid det kommer att ta kan vi i detta läget bara få en känsla för. Men att det kommer att gå känns tydligt.
Vill du, eller har du någon vän som vill bli medlem i föreningen Drömmarnas vänner. I så fall bara skicka ett mail med uppgifter  kajsa@drommarnastradgard.se För projektet har det en stor symbolisk betydelse för finansieringen att projektet är förankrat och att vi kan visa det på bland annat genom en stor vänförening. Snart får vi vårt organisations nummer från skattemyndigheten och kan vi äntligen skicka ut efterlängtade intyg och inbetalningskort till alla  som redan har anmält sig som drömvänner och lyxdrömmare...

Njut av våren, och livet!

Hälsningar Kajsa Holst

Allt börjar med en tanke. Tänk på det! Varje organisation, produkt eller tjänst har någon gång börjat med en tanke. Om man ser tillbaka på ett framgångsrikt koncept var ju så klart inte allt planerat, strukturerat och finansierat från det att den första tanken kom till. Ibland gäller det att våga följa känslan och hoppa. Man måste bara känna att känslan är så stark att man kan lita på den.

Att skapa Drömmarnas trädgård görs inte i en handvändning. Det behövs många kloka hjärnor, både erfarna och naiva. Här gäller det att ta en bit i taget, små steg i rätt riktning. Det som är konsten i denna resa är att vi nu jobbar med relativt små medel, förhållandevis lite tid och har stora krav på att allt ska flyta. Därför blir det många långa oavlönade kvällspass och ett ständigt pågående tankearbete de flesta av dygnets timmar. Men det är kul. Många personer är ideellt engagerade och bidrar med kunskap, erfarenhet och ett underbart engagemang.  Det är en otroligt skön känsla när andra personer vill jobba för att vi tillsammans ska nå det högt ställda målet.

Igår kväll ringde det en man som undrade om han kunde få ett inbetalningskort så att han kunde bjuda sin fru till att bli lyxdrömmare. Det verkar som att det finns många omtänksamma män i vår region, för han är inte den första. Underbar present! Man kan inte bli annat än glad och få ny energi när en okänd man avslutar samtalet med att säga KRAM och ett stort LYCKA  TILL! Vi ses på Drömmarnas..

Ny energi som går in i hjärtat av Drömmarnas trädgård.  Denna vecka har vi jobbat med allt från kontakt med engelska designers, betalat fakturor och bokfört, plåtat för reportage i Året Runt, jobbat med budgeten för hela projektet, bokat möte med politiker och tänkt organisationsstruktur. Det gäller att vara flexibel, modig, lite lätt naiv, ha full fokus på målet och dessutom hela tiden jobba med en stor portion av småländsk sparsamhet för att få råd till allt man vill och behöver prestera.
Ibland önskar jag att jag var lite mer som Gustav Mandelman. Han verkar så himla nöjd med att bara vara. Leva i nuet helt enkelt. Jag ska i alla fall titta på honom i kväll på trädgårdsfredag, men efter, det när barnen har somnat blir det åter dags att fördjupa sig i kostnadsbudgeten för uppbyggnadsfas 1.

Det är olika vad man har för intressen och hur man vill tillbringa sina fredagskvällar. Gustav Mandelman kanske njuter fredagskvällen framför en härlig brasa, men för det mesta så är det helt ok att vara Kajsa Holst…

Jag kan inte låta bli att bli varm i hjärtat varje gång en ny människa ansluter sig till projektet Drömmarnas trädgård. 

Ett mycket bra kontaktnät har tagit form och fortsätter ständigt att utvidgas. Reklamare, affärsutvecklare, finansiärer, biologer, trädgårdsmästare, politiker och en hel rad andra proffessioner och kompetenser finns tillgängliga med engagemang och kunskaper. Alla otroligt värdefulla på sitt vis.

Just nu är vi extra angelägna om att hitta en bra administratör och en serviceinriktad tjänsteman på vägverket. Vi får se hur det utvecklas på den fronten framöver.
Ett projekt av detta slag varken kan eller vill man genomföra på egen hand. Det behövs många kloka hjärnor, ivriga ben och starka muskler.  Dessutom så behöver man stöd och bekräftelse på att tanken är på rätt spår. Det handlar ju om timing. Det gäller att förbereda jordmånen i väl, och så i rätt tid som Lars Krantz säger.
Jag har fått mail från en mycket spännande man som visat intresse för Drömmarnas trädgård. Vi får se hur kontakten utvecklas. Lite pirrig och mycket spännande!

Drömvänner och Lyxdrömmare fortsätter att strömma till. Otroligt roligt, och otroligt viktigt, med tanke på att vi snart ska gå i skarpt läge med några stora finansiärer och då gäller det att kunna visa att det finns ett intresse och behov för detta projekt.
På  www.wij.se kan ni läsa vad Lars Krantz skriver i sin valborgsblogg. Det är klart att det kommer att gå bra!

Just det, ny trädgårdsserie på SVT ikväll.

http://svtplay.se/v/1540510/tradgardsfredag/del_1_av_8

Programledaren Pernilla Månsson Colt hade jag förmånen att träffa förra veckan. Vi delade ut pris tillsammans på vår regions Aurumgala. Pernilla verkade gilla tanken om Drömmarnas trädgård så vem vet nästa programserie kanske blir från Småland. Mandelmans trädgård på Österlen är platsen de spelar in denna programserien på så det finns ju goda förutsättningar för många sköna fredagskvällar.

Jag var ganska säker på att jag skulle vinna det där priset som årets nyföretagare i Kronoberg. Jag hade förberett mej på att hålla tacktal. Men det blev inte som jag hade tänkt mej. Kanske var det bra för i detta läget var det bara att flyta med och vara naturlig.
Rickard Sjöberg var konferencier och jag hamnade i heta stolen där på Aurumgalan. På frågan om vad jag gör om fem år så svarade jag utan att tänka efter.

– Då har jag skapat en stor park, här i Småland. En av Sveriges mest intressanta trädgårdsupplevelser. Så var det sagt.
Responsen blev mycket god och resan började.  Allt började falla på plats, jag mötte människor och ständigt uppstår synkroniseringar som gör mej säker på att detta projektet är rätt i både tid och rum.

Jag kan inte påstå att jag läser mycket böcker. Men när jag blir gripen av en bok så är det en skön känsla. Det blev jag av Lotte Möllers bok Tre mästare. Boken handlar om Per Friberg, Sven-Ingvar Andersson och Gunnar Martinsson, tre mästare inom landskapsarkitektur. Boken beskriver deras liv oh livsverk och kanske var det att jag kände igen mej i framförallt Gunnars sätt att ta sig fram i livet. Det blev så tydligt att man måste följa sin egen väg. Otroligt vackra trädgårdar hade de alla men även bildmässigt så var det Gunnars Martinssons trädgård på Ven som jag blev mest tagen av. Buxbomshäckar  i nivåer, grönt, lugnt och frodigt. Helt otroligt vackert.
Jag sträckläste boken, och tänkte att någon gång skulle jag gärna vilja se den där trädgården på Ven.

Det kan väl inte vara så farligt att fråga, tänkte jag och tog reda på numret till Gunnar Martinsson. Han var så himla trevlig. Lite förvånad kanske, både över att han sa ja till min fråga om jag och min man fick komma, och att vi redan vid första samtalet hade så mycket att prata om. Johan och jag åkte till Ven en skön sommardag i juli. Gunnar mötte oss med öppen famn. Fantastiskt, en man som man träffar för första gången. Han berättade att han inte brukade låta människor han inte känner komma dit, men att han av någon anledning hade gjort ett undantag.

– Vill ni ha ett glas vitt vin? Jag tänkte bjuda på mitt favoritvin. Vi har det gemensamt Hemingway och jag, sa Gunnar. Vi samtalade om allt möjligt, och det kändes som om vi hade känt varandra länge. Gunnar är en fantastisk berättare och vi bara njöt av att sitta på denna vackra plats på jorden och få ta del dessa av fantastiska historier. Dagen gick fort och när vi satt vid hamnen och åt en grillad makrill så kändes det som om det var alldeles för tidigt att åka hem, tänk att det hade gått över sju timmar sedan vi kom. Barnvakten väntade på oss och vi tog bussen mot hamnen.Både Johan och jag kände att det inte skulle vara sista gången. När vi på nyårsafton kom att prata med några vänner om vad som hade varit den bästa upplevelsen under 2008 så sa Johan.

– Mötet med Gunnar Martinsson den där dagen i somras…

Jag blev lite förvånad att Johan sa så, men varm i själen när jag förstod hur berörda vi båda blev av både denna fantastiska man och hans underbara trädgård.

Just det, sa Pia plötsligt, på tåget på väg till inköpsmässan i Stockholm. Igår hände det något märkligt. Min kära man kom hem och berättade att han hade varit ute och käkat lunch med en marknadskonsult som är inhyrd till ett projekt på Gotamedia, Tomas Grönberg.
Efter en stund så berättade Tomas vad han hade jobbat med tidigare. Att han och hans fru Anna och Lars Krantz hade varit med och skapat Wij trädgårdar. Nu hade Tomas och Anna flyttat från Ockelbo till Nybro.
Pias man visste ju om mina tankar om Drömmarnas trädgård så han tänkte genast på mig. Han sa inget, men tänkte direkt att han skulle ge mej numret till Tomas. Jag hade under en tid sökt efter information om hur Wij trädgårdar var uppbyggt, organiserat och finansierat. En hel del information hade jag fått fram, men allt går inte att se på papper. Vilka var det drivande krafterna bakom, vilka misstag hade de gjort vad kan man ta lärdom av, hur hade resan varit, hur fungerade det nu? Jag chansade och ringde Tomas Grönberg. Hoppades på att han skulle vara en öppen och trevlig person. Han var svår att få tag på, men efter ett par dagar så fick vi kontakt. Jag hade bestämt mej redan innan att jag inte skulle berätta för mycket på telefon. Jag var lite rädd att bli avfärdad och inte få en chans att träffas.

Jag berättade därför bara vad jag hette, hur jag hade fått hans numer och att jag ville träffas för att prata om Wij trädgårdar.

– Kul, det låter spännande. Det gör jag gärna. Vi bestämde en tid i veckan efter. Jag berättade också att jag var på väg till Wij för att jobba och känna in atmosfären.

Jag stod utanför caféet och väntade, det var lite kallt och jag var för en gång skull i god tid.
Tomas pratade i telefon när han kom, hade svårt att avsluta, men det var helt ok. Jag väntade.
- Jag såg dej på tåget till Ockelbo i tisdags, sa Tomas. Jag mötte din blick när jag gick på. Ett svagt minne kom tillbaka, och jag tänkte genast. Vad pratade Kerstin och jag om på tåget? Satt han precis bakom och lyssnade. Kerstin och jag har ju ganska lätt att bli exalterade och yviga när vi kommer igång, och vi var ju väldigtförväntansfulla både inför att se Wij och att möta människorna där. Men Tomas verkade inte avskräckt i alla fall. Kemin stämde och vi pratade oavbrutet. Det samtalet öppnade många dörrar och jag fick hela tiden det bekräftat att jag var inne på helt rätt spår. När jag tittade på klockan så hade vi pratat i tre timmar! Oavbrutet. Jag insåg att jag var en halvtimme försenad till en trädgårdskonsultation. Jag småsprang från Gusto med en inre tillfredsställelse som är svår att beskriva. Men när jag tänker på det i efterhand så blir jag alldeles varm i kroppen. Vi bestämde att snart träffs igen, tillsammans med hans fru Anna. Vid elvatiden på kvällen kom det ett sms och vi bestämde att jag ett par dagar senare skulle åka till Nybro för att träffa dem båda.

Oftast är min magkänsla tydlig.  När jag skulle gå och lägga mej på kvällen den där torsdagskvällen september uppe i vindsrummet på Trädgårdens hus, så kände jag det så tydligt. Kerstin hade fått flytta in till mitt rum eftersom det var någon rastlös själ som hade ockuperat hennes.

– Jag måste bara fråga, jag kan inte åka hem utan att ha berättat för Lars vad jag vill, sa jag till Kerstin. 

Men ett litet lätt pirr i magen knackade jag på dörren till Lars Krantz kontor på fredagsmorgonen. Vad skulle han tänka? Svårt att veta innan, men jag visste att jag var tvungen att fråga och följa min intuition.

– Lasse, jag skulle vilja prata med dej om ett projekt som jag går och funderar på.
– Javisst, han tittade på klockan och sa att det är lika bra att vi tar det direkt, senare idag så är det möten och fullt schema inför skördefesten. Vi kan sätta oss i lugn och ro i växthuset i Örtagården.
Det var hög luft, en härlig höstdag och man kände i luften att alla på Wij var laddade och förväntansfulla inför helgen. Men Lasse kändes lugn och harmonisk och jag började berätta om mina tankar.

Någonting har hänt, antingen är det att jag börjar närma mej 30 år, som jag har längtat efter så länge, eller är det för att jag fick det där priset som årets nyföretagare eller är det helt enkelt så att projektidéen är så rätt i tid och rum. Det är i alla fall en skön känsla att slippa de där klapparna på huvudet. Skönt när det blir mer rakt på sak. Det gillar jag.  
Lasse brukar säga att man kan sticka in nästan i ett rum och direkt känna om det är en god grogrund för ett projekt. Jordmånen ligger i luften i det sammanhanget. Den småländska jordmånen känns som den törstar efter projektet Drömmarnas Trädgård.

Jag berättade att jag hade bestämt träff med Tomas Grönberg på Gusto, och frågade vad Lasse hade för bild av Tomas. Jag behövde inte lyssna till vad hans sa, kroppsspråket var så tydligt. Han berättade om både Anna och Tomas vad dom hade betytt för projektet och jag förstod att de tre hade varit väldigt sammansvetsade.  
Jag läste upp visionen som Maja och jag hade skrivit ihop några kvällar innan resan till Wij.

Lasse lyssnade, och jag kände i luften att det föll i god jord. Kanske kände han igen sig lite i mig. Eftersom jag tror stenhårt på allt man kan åstadkomma med tankens kraft så borde jag väl inte bli förvånad, men när det väl händer så blir kan jag inte låta bli att bli berörd. Men resan med Tomas och Anna Grönberg berättar jag en annan gång...

På frågan om hur det hade varit att bygga upp Wij, så behövde Lasse inte tänka en sekund.

– Wij Trädgårdar har upptagit sju år av mitt liv, dygnet runt. Men det är det absolut roligaste jag har gjort.

Först tänkte jag att kan det verkligen vara så att det tar så mycket tid? Sen blev jag påmind om samtalet på Gusto med Tomas Grönberg och då blev det så tydligt. Jag visste egentligen att det var så, men nu var jag tvungen att acceptera det och till och med börja gilla det. Det var ju ändå så självklart att det fanns några andra alternativ. Man blir ju besjälad. Bäst att ta ett snack med Kerstin med en gång, om att hon måste ta hand om Klockaregården de närmaste åren, kanske till och med de närmste sju...